Funderar du någonsin hur mycket man "bör" göra för sin partners skull? Hur mycket är er kärlek värd? När lusten sällan inställer sig men partnerns behov är starkare än någonsin. Hur mycket bör man offra sig? Är det ens offring eller är det en självklarhet? Han ger ju mig så mycket annat, så som stöd, tröst och många häliga skratt.

Är det ens kärlek jag känner längre, eller har det gått över till en vänskap? Gränsen är så svår att veta, men rädslan för att han inte längre ska finnas kvar i mitt liv gör att jag offrar mig. Han har ju funnits där så pass länge att han nästan blivit mitt liv. Det är en läskig tanke att vara så beroende av någon. Men hur ska jag kunna klara mig utan det stödet i mitt liv?